Skip to content

Röd melankoli

Helena Boberg

 

 

 

 

 

 

Var det    en böld    en kvarkskugga   eller    kristallrosor
som växte ur min kropp    bisarr automat    med rörliga
döva   inälvor       upptagna    med    att    processa
pulserande      muskelflätor       mineralmassor      cell-
nebulosor       maniskt      makulerande

 

 

 

 

 

 

Egendomliga jäsämnen    infiltrerar blodet
celldelningen flödande          organen smyckade
med hala utväxter    hornbildningar       mineralgrottor
hormondödens     monotona ödslighet     vätesniglars
migrationer      genom hudväv   och djupsömn

 

 

 

 

 

 

Döda celler        omärkligt  cirkulerande
bland ännu    obriserade  slutna
silar  mellan   koralliskt svallande
metastasblomningar          muterade rev
nedärvda sekvenser   manipulerade genomer
skämda    lekande små plankton

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag skriver från en tyst fläck    diande
en utnött sorg      symmetriskt korrekt
grammatiskt amorf        ansamling   felmuterande
celler        som nästan bildar       en människa

 

 

 

 

 

 

Hysterektomerad sal av skrik
orimligt        nyfödd
som fruktansvärd

 

 

 

 

 

 

Vari består lyckan
att bära en moder inuti
jag måste läka mitt jag
innan jag kan bli frisk

 

 

 

 

 

 

En obetydlig individ hysande      den speciella
sjukdomsbild     som gömmer sig
djupt inne i självet       och systemet

 

 

 

 

 

 

Livets egentliga processer      saknar transparens
vem står närmast döden          den som varje dag
överväger att ta sitt liv      eller den     som redan luktar

 

 

 

 

 

 

Halkar runt i en privat sky
med munnen full av livmoder
belägrad    av en hatisk fantom
vill  utrota  det sjuka  och det friska
pulsen galen av sorg

 

 

 

 

 

 

Uppståndelsen kring en dödssjukdom
alla som kommer rusande       sedan ryggar
inför   denna ännu inte avdöda människodepression
en störning i samhällskroppen
vilken tur att det inte var          värre än så
var glad att du inte      förlorar ditt hår

 

 

 

 

 

 

Vaknar upp med ett långt  sår
bredvid mig i sängen
invasivt växande       vill göra
ont tillbaka      utföra en subjektiv
vanställning av tingen

 

 

 

 

 

 

Återvända
till vad      mindre
fruktansvärd

 

 

 

 

 

 

Helvetet    är   något
man bär inuti           en röd melankoli
vetskapen att     när som helst
slå ut

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bryta ner         övertygelsen
om sjukdomen   som det enda
bryta ner         driften     att upphöra

 

 

 

 

 

 

Lika anfrätt
lika hel
oklar

 

 

 

 

 

 

Jag ville inte se
isolerad inuti
separationen

 

 

 

 

 

 

Underligt stilla          fruktan
bortom       den glatta insidan
av vävnad

 

 

 

 

 

 

Breder drömhud över      hastigt glittrande
stigande kropp          salvande
omärkligt       tillvand

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Se in i en droppe mörkt blod
se dess  ljusare kanter
ogenomsynliga   mitt
metall     och    sötma

 

 

 

 

 

 

Så mystisk   dold i adaptiv färgteckning    flammande
rinnande öppningar     av vällande   lila   rosa brand
inuti grå      bestulen         oförmögen att    tänka med
munnen    ovisst fluktuerande        fräter omkring mig
som kräftsår  ett inifrån kommande kvicksilver

 

 

 

 

 

 

Glöm de fingrar som ännu genomsöker      lågintensivt
verkande    skador utan utlopp           tröga rum
befolkade av gravitationsfält            lealösa sfäriska
konstanter                         accelererande glödkroppar
osaliga            omgivna av sina egna slut

 

 

 

 

 

 

Försatt i paralys          inte låta tumörerna växa
omsluten av muskelhöljets viskösa segment
rikta mina dövstumma händer mot placentan
böljande     gul och ådrad intill       varm sol
med näring           suga på den blå lysande
navelsträngen     hal och tarmlik

 

 

 

 

 

 

Oscillerande    mellan ekvatoriala perspirationer
och det    alltför    välbekanta     inre rummet
nyförlöst     fylld   med     skinande    gift

 

 

 

 

 

 

Fritt kopierande celler     blodröda   brottytor
sökande yta mot yta   sammanfogas i skuggan
av ett blekt glimmande salt   slocknande meteor-
skurar          förgiftade     mot   sitt ingenting

 

 

 

 

 

 

Donerad      att      överflödig      cirkulera     i    ny
komposition       alstrande odöda rester     dikterad
av    en      hysterisk      kronologi      glasartad
kvarleva      fri       att återuppstå            utvidgad
epitelet skimrande  inuti

 

 

 

 

 

 

Kom       ljuset är underbart
andas som ett levande kött

 

 

 

 

 

 

Fragmentarisk
utom mig av tid

 

 

 

 

 

 

GET THE 7TH EU-CHINA INTERNATIONAL LITERARY FESTIVAL PROGRAMME DOWNLOAD PDF